Jan 7, 2009

The Grand Danois, the grape and the gravy

Sådärja. Nu sitter man här igen. 10 minuter senare.

Ska väl försöka berätta lite om min dag, den har faktiskt varit någorlunda händelserik.

Årets första skoldag, man verkligen kände glädjen hos alla elever när man klev in på skolan, alla log och lärarna hoppade hopprep i serverrummet medan emo-gänget kastade brinnande rj45or på varandra. Vacker dag. Fast den var ganska kort ändå, började vid 9 och hade Bobo fram till 11 (gjorde ingenting) då vi hade lunch, åt en översaltat kalkongryta och sen slappade vi lite till i kafeterian tills klockan slog 12 för då var det dags för lite mer Bobo, a.k.a. inte göra nånting.

Sen begav jag mig hem vid 13.30. Tänkte ååh komma hem och bara slappa, men icke. Efter ett tag så ringdes jag upp av en flåsande Johan som utbrast "garble inge iddrutt vi sima n ukom hej", eller något åt det hållet. Så det var bara att bege sig ner till Sydpoolen (badhuset för er ickeförstående) för att möta honom, Jamal och Max. Men ingen av dom var där, Deras tåg skulle ha kommit fram vid kvart över och klockan var nu 20 över och ingen av dom syntes någonstans. Jag funderade lite, men sen sket jag i det för det blev bara jobbigt så jag satt där och väntade istället. Strax efter halv så ringer jag Johan och frågar vart de tagit vägen, varpå det visar sig att vår lille marockan hade blivit lite hungrig och gått till McDonalds. Och jag, som var oerhört hungrig, trött och smått irriterad blev mindre glad. Jag ville inte äns vara där, å så håller dom på å håller på. Vilken stil.

Men efter att 2 fjortisar och 2 mycket gammla gubbar köpt sitt så kom jag fram till kiosken där jag kunde köpa mig en korv, fast efter det så var förstås min oerhört bekväma sittplats upptagen.. Men men. Sen blev det lite simma och lite vattenlek..

När jag väl kom hem sen så åt jag lite sen inväntade jag grammisgalan, för att få se In Flames spela. Och efter X antal dåliga Adam Alsing skämt och X dåliga framträdanden så var det deras tur. Men de hade bestämt sig för att än en gång göra sitt framträdande på svensk television tillsammans med popfjollan Timo fucking Räkmajonäs. USCH. Sånt tycker Simon inte alls om. Akustiska covers i all sin ära, men detta är ju ett skämt. Precis som i "De kallar oss artister" så totalt våldtar Timo en helt perfekt In Flames låt. Och även om In Flames spelar bra som vanligt så är framträdandet kort och ljudet är lite dåligt mixat. Men men, bättre än all annan skitmusik ikväll iaf.

Nu sitter jag här och pillar med bloggen.. öhm.. Ska nog ta och sova snart :)

Vi hööörees

Avslutar med första versen på låten som jag för tillfället hör i mina små apöron:

He was enslaved, to the dirty system, pero murio mother fucking come on
This was the final mission
His life had just begun
It all had to be so fucked up
His death to me, so fucked up
His face remains so deathless

No comments:

Post a Comment